Frågor att göra henne tänka på dig

#iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland

2020.06.12 00:48 mincoder #iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland

#iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland
Milaw bedriver en instensiv kampanjdag i Östergötland idag. Hon börjar i Mjölby, sedan rör sig vidare till Linköping och sist Norrköping. I Mjölby så har hon och partiet ställt upp sig vid galleria kvarnen och delar ut kaffe och mackor till de som ska börja arbeta i butikerna och de som gör lite shopping tidigt på morgonen. Då och då så ställs det frågor till Milaw, och andra kampanjarbetare, som dom raskt svarar på.
Först kommer en ung kvinna fram till Milaw och ställer en fråga.
Jag jobbar som föreskolelärare och tjänar 25 000, kommer ni höja min skatt?
Bra fråga! Det beror mycket på din situation, du kanske faktiskt får en sänkt skatt med en Socialdemokratisk regering vid rodret. Förväntar du dig ett stort arv?
Nej
Tjänar du en betydande mängd pengar på att sälja och köpa aktier?
Nej
Kör du en fossilbil till jobbet här i mjölby?
Nej, jag åker buss
Då kan jag säga att vi inte vill höja din skatt, vi vill faktiskt sänka din skatt. I vårt manifest så lägger vi fram välfärdsavdraget, som ett avdrag för de som jobbar inom offentlig sektor. Detta avdrag kommer ge dig mer pengar i fickan att kunna lägga använda för ditt eget bruk. Socialdemokraterna vill främst över den kommande mandatperioden höja skatten på kapital, som är internationellt sett låg, och sänka skatten på arbete. Det är inte rimligt att arvingar och börshajar betalar en lägre skatt än vårdbiträden och städare.
Näst så kommer en äldre dam fram till Milaw
Konservativ samlings partiledare sa att ni ljög om att högeralliansen vill försätta Sverige i en ekonomisk kris och att dom inte kommer genomföra politiken om det inte finns resurser för den. Är detta sant?
Först så måste jag påpeka att jag inte tror högern vill försätta Sverige i ekonomisk kris, däremot tror jag inte dom inser konsekvenserna av genomförandet av sin politik. Politiken dom har satt upp i sitt manifest kommer försätta Sverige i ekonomisk kris. Och då menar jag inte i nuläget, jag menar över huvudtaget. Det finns helt enkelt inte i något möjligt universum ett sätt att kombinera alla de saker som dom sätter ut som mål i sitt manifest. Det innebär att 1. dom genomför sin politik och försätter landet i ekonomisk kris, eller så ger dom upp på enormt stora delar av sitt manifest och försätter inte landet i politik. Och det finns inget sätt att veta vad exakt dom kommer prioritera bort och vad dom kommer faktiskt driva igenom. Vi Socialdemokrater vet vad vi vill och vet att vi kan genomföra allt det vi vill. Det är inte en fråga om ifall vi kan genomföra vår politik utan hur snabbt vi kan genomföra den. Att högern säger att dom inte kommer driva sin politik som en ursäkt för att den kommer försätta Sverige i ekonomisk kris köper inte Svenska folket. Särskillt i ett valmanifest ska man ha en politik som går att driva i verkligheten, inte orealistiska högerextrema önskelistor.
Efter det så kommer en man i 30-års åldern fram till Milaw.
DU! Min grabb blev rånad för några månader sedan. Vad gör ni egentligen mot kriminaliteten här i landet?! Men det får man väl inte fråga i detta jävligt präktiga PK samhälle!!!
Vad gör vi egentligen? Jo en hel del! Den senaste 2 mandatperioderna har vi gjort fyra stora reformer när det kommer till kriminalitet. Vi har dekriminaliserat droger, vi har lagt fram den stora skolreformen, den stora arbetsmarknadsreformen och trygghetspropositionen.
Först så vill jag prata om dekriminaliseringspropositionen. Med den så gör vi det enklare för polisen att ta ner kriminella gäng. Eftersom när missbrukare inte längre är rädda för att hamna i finkan när dom söker vård för sitt missbruk och berättat det dom vet om sina drogförsäljare till polisen. Det är kort och gott en reform för att hjälpa missbrukare så dom inte hamnar i en situation där dom är benägna att begå brott, och det är en reform för att hjälpa polisen kartlägga och bekämpa drogligor.
Vår arbetsmarknadsproposition har gjort det enklare för folk att få en trygg och fast anställning och komma in på arbetsmarknaden. Vilket gör så att vi undviker att individer vänder sig till kriminella gäng för att få ett arbete.
Vi har också genom den stora skolreformen. Det är en stor skolreform för att hjälpa alla elever klara sig bättre i skolan och bryta segregation. Med en minskad segregation och en mer kvalitativ skola så kommer som en naturlig konsekvens kriminaliteten minska.
I vår trygghetsreform så har vi också satt upp mål och medel för att anställa 10 000 extra poliser. Bland annat genom höjd lön och genom studieskuldsförlåtning. Över den kommande mandatperioden vill vi fortsätta med preventivt arbete. Vi måste se till att stoppa brott innan dom begås. Det tar formen av att till exempel utöka resurserna till socialtjänsten. Och säkerställa deras möjlighet att ingripa tidigt och preventivt för individer som riskerar att bli kriminella. Det handlar också om att säkerställa ungas möjlighet att skaffa ett jobb eller en meningsfull fritid.
Över den kommande mandatperioden så vill vi höja polislöner och utöka studieskuldsförlåtningsprogrammet för att säkerställa vårt mål av 10 000 extra poliser samt göra den utökade polisnivån mer långsiktig.
Vi vill också göra det enklare att avsluta ett liv av kriminalitet, så att folk inte blir inlåste i kriminalitet. I dagsläget är det svårt att sluta med gängkriminalitet när man väl börjat vilket leder till att gängen får mer kompetens och brott begås som skulle kunna ha undvikit om man hade gett individer möjlighet att hoppa av den kriminella banan.
Det är några av de saker vi vill göra i alla fall.
Jävla mjukisar, det är vad ni är!1!
Asså vad menar du med det? Vi jobbar båda med hårda och mjuka tag, inte bara ett eller det andra. Om vi inte arbetar preventivt så kommer kriminaliteten skjuta i höjden, och det kommer leda till att människor som skulle kunna ha haft ett bra liv hamnar på kriminalitetens väg. Men vi har ju satsat på till exempel fler poliser och vi vill till exempel skapa möjlighet till anonyma vittnessmål för att underlätta rättegångar i väldigt särskillda situationer.
Vi Socialdemokrater är pragmatiker, vi ser vad som fungerar och går på det. Vilket är varför vi är vänster, vilket är varför vi går både med mjuka och hårda tag.
Milaw åker vidare till Linköping, där hon och Allan Palmblad, Norrländska folkets främsta representant, ska hålla tal. Allan Palmblad går upp på scenen till applåder
Allan Palmblad håller tal på ett podie med en affisch. Affischen kommunicerar att Socialdemokraterna har byggt upp det Svenska folkhemmet förr, och efter Bildt och Reinfeldts sönderslagningar så kommer vi bygga upp det igen.
Tack, tack. Ni är allt för snälla, ni har ju inte ens hört vad jag ska säga än och redan känner jag mig precis som hemma.
Jag är här idag för att prata om varför ni bör rösta på Socialdemokraterna och även om ni mest troligen är här för att lyssna på statsministern så får ni nu också lyssna på vad vice statsministern och utrikesministern, också känd som mig själv, har att säga.
Sverige är ett bra land och har varit det länge. Det är inte av en slump det är så. Det är för att generationer av väljare har trott på socialdemokratin och gett oss förtroendet att bygga ett starkt land starkare. För det är så, oavsett vad man tycker om sossar eller vad man inte så är det i mångt och mycket vi som har lagt grunden för det starka samhället och vi är mer än redo att göra det igen.
Att rösta på en socialdemokrat som er riksdagsledamot innebär att ni får någon som kommer att representera er och som inte är mer än ett telefonsamtal eller mail bort, för vi tycker att det är otroligt viktigt att vara hela folkets representant och oavsett vad partiet på riks tycker eller inte tycker så ska ledamoten främst representera sina väljares intressen. Oavsett om vi hamnar i regering eller inte så kan ni lita på att er ledamot kommer att granska regeringen och se till att den sköter sig rätt. Och det här är viktigt. För det är inte alls säkert att detsamma gäller en borgerlig riksdagsledamot. Det har vi sett både under föregående mandatperiod, men även mandatperioden innan dess. Borgerligheten i dagens Sverige klarar inte av att ta ansvaret som krävs för att sitta i varken riksdag eller regering. Vill ni bli representerade, ja då är det folkliga alternativet ert ända val. Och låt er inte luras av partier som Folkpartiet som försöker skrämma i väljare att det här valet är ett val mellan "alla eller några få". För det är snarare tvärtom. Att rösta på Folkpartiet innebär att ni inte vet vad ni kommer få för styre. Vi kan iallafall lugnt säga att röstar ni på oss, och får vi förtroendet som helhet av folket, så kommer vi att fortsätta leda en folklig regering. Med folkpartiet vet man inte om man röstar på konservativa extremister, reformvänliga samhällsbyggare eller något helt annat. Låt inte er röst bli en röst för extremisterna i det konservativa blocket. Rösta folkligt.
Som Socialdemokrater tycker vi att arbetaren ska stå i fokus och vi jobbar ständigt för att lagstifta om förbättrade sociala skyddsnät och för att stärka arbetsrätten. Vi har också under senaste åren försökt stärka facken genom avdragen på fackavgiften som borgarna plockade bort under Alliansregeringen. Vi lovar inte guld och gröna skogar men vi lovar ordning och reda på torpet och till skillnad från högern bevisar vi gång på gång att vi är kapabla att också leverera det. Vill ni verkligen rösta på ett extremistiskt borgarpack som har visat sig fullkomligt odugliga att både regera och opponera? Skulle inte tro det va. En röst på socialdemokraterna är en röst för ett fortsatt stabilt samhällsbygge.
Men nu finns det inte så mycket mer att göra än att välkomna den riktiga stjärnan, anledningen till att ni alla egentligen är här, ingen mindre än rikets statsminister, den socialdemokratiska legendaren, första kvinnliga statsministern, the one and only, Milaw Gekos! En varm applåd för jämlikhetens förkämpe!
Allan applåderar med händerna och vänder sig mot sidan av scenen där en vinkande Milaw kommer gåendes upp på scenen till musiken av Dancing Queen. (Av någon anledning liknar hennes moves väldigt mycket en viss annan politiker)
https://preview.redd.it/qdgfyiyunc451.jpg?width=1280&format=pjpg&auto=webp&s=d90919ebdccb9f234cc2be75416ad5a76ee1f390
Milaw tar mikrofonen
Låt oss bara vara ärliga, det är inte mig ni är här för att se. Ni kom hit för att se Norrlands eldsjäl och nu så är ni besvikna att det är över, men men, jag ska försöka ge lite underhållning.
Kamrater!
Medlemmar av det Svenska folkhemmet!
Vår tid är kommen!
Vi har under det senaste året åstakommit en stor omvändning i Svensk politik, vi har bytt nationell doktrin. Från doktrinen av Bildt och Reinfeldt, där nedskärningar och oansvariga skattesänkningar var vårt nationella motto, till en doktrin där vi bygger upp det Svenska folkhemmet. Där vi investerar i det gemensamma och bryter ned ojämlikheten. Högern säger alltid att dom värnar folkhemmet, men vad är folkhemmet egentligen? Låt mig citera Per-Albin Hansson, som först började uppbyggnaden av det Svenska folkhemmet:
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade."
Kamrater, detta är folkhemmet, detta är visionen. Och det är det vi Socialdemokrater kämpar för. Vi skapade stöd för att hjälpa fattiga kommuner kunna finansiera sin välfärd, något som främst gynnade landsbygdskommuner? En reform som är stupt i folkhemstanken. Men kan ni tänka er "Folkhemspartierna" M och KS opponerade sig faktiskt! Hur rimmar det med "I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.". Jag tror vi vet svaret, det gör det inte.
Folkhemsmedlemmar, vi Socialdemokrater har över den senaste mandatperioden byggt Sverige starkare. Vi har är dom som har investerat i välfärden, det är vi som har satsat på de offentliga finanserna och det är vi som har investerat i skolan på allvar. Varje gång vi har tagit steg i vårt arbete så har högern trotsat oss. När vi satsa på skolan kritiserade dom oss för att satsa för mycket, när vi satsa på vården röstade högern nej, när vi gav alla tillgång till kollektivtrafik röstade högern nej. Varje stora välfärdsreform vi lägger fram går högern emot. Så, har dom någon som helst trovärdighet i välfärdsfrågor? Nej.
Det jag vill snabbt nämna är ekonomi. Jag har tjatat om det här många gångar förr och jag kommer tjata om det här igen för det ligger ändå till grunden för Svensk ekonomi. Vill man bygga upp välfärden så måste man kunna finansiera den. Man kan antingen höja skatten och öka välfärden, eller minska skatten och konsekvent minska välfärden. Högern verkar inte förstå detta. Alltid med hänvisning till lafferkurvan. Men det högern inte förstår är att deras ideologi inte fungerar i praktiken. Alltid när den genomförs så misslyckas den. Den misslyckades med Bildt, den misslyckades med Reinfeldt, den misslyckades med Reagan och blir Grodan statsminister så kommer han misslyckas med den med. Så enkelt är det bara. Ett otroligt komplicerat system kan inte reduceras till en enda kurva.
Lite kort vill jag prata om FP. Vad bedriver dom för någon slags valrörelse, jag har hittat dessa valaffischer hela dagen:
FPs affisch där de hånar folket av Östra Sverige.
Vad egentligen säger den här valaffischen? Inget annat än att Östra Sverige behöver ett folkligt alternativ. Och det har dom visserligen rätt i, det folkliga blocket står redo här för att kämpa för Östra Sverige. Dom sa dessutom att denna affisch befäster FP i Östra Sverige. Men jag tycker folket av Östra Sverige förtjänar tydligare besked, besked som faktiskt innehåller konkret politik. Jag har kämpat för Östra Sverige i tre mandatperioder, och jag kommer fortsätta kämpa för Östra Sverige i tre mandatperioder till!
Vi kommer gå längre över den kommande mandatperioden, vi kommer fortsätta med dom stora reformerna! Reformerna för ett starkare, mer jämlikt samhälle! Det är vårt mål! Det är vår vision! Vi kommer att göra så att tandvården blir solidarisk och räknas in på högkostnadsskydded! Alla ska kunna få möjlighet till tandvård om dom behöver det! Det SKA inte vara en klassfråga! För oss Socialdemokrater är det en fråga om principer och pragmatik i en sådan vacker blandning!
Vi kommer att stärka facken! Vi kommer aldrig ge oss tills vi når 100% fackanslutning! Alla ska ha trygghet på jobbet, alla ska ha schyssta villkor och alla ska ha bra löner! Det är vad vi Socialdemokrater står för, det är vår vision, vårt mål. Vi har metoderna, och principerna för att nå dit! Vi Socialdemokrater kommer alltid att sträva mot ett mer perfekt samhälle!
Sveriges återhämtning har bara börjat, nu är det dags att fortsätta, låter återfallet inte hända! Linköping! Jag tror på er!
Publiken jublar i enthusiasm! "Nu kickar vi ut högern från Linköping!" hörs det ropas om från publiken. Och precis när Milaw slutat tala så projiceras Socialdemokraternas nästa valfilm på väggen. Publiken går i taket av enthusiasm. Socialdemokratiska rekrytörer går in i publiken och snappar upp eventuella voluntärer. Milaw däremot åker vidare till Norrköping, där hon börjar sätta upp affischer. Följd av media berättar hon om de olika affischernas betydelse.
https://preview.redd.it/3fdnkbq8wc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=2505aa99e5796750741b80fcf13c3e7afe220fe8
Norrköping vet vikten av en bra kollektivtrafik, Norrköping har faktiskt Sveriges fjärde bästa kollektivtrafik. Vi Socialdemokrater vill få slut på onödig bilism. Därför vill vi investera stort i Sverige kollektivtrafik, bland annat i Norrköping. Vi kämpar för att alla ska kunna ta bussen, tåget, spårvagnen eller tunnelbanan till jobbet och dit dom vill i Sverige. Det är principiellt en frihetsfråga, friheten att röra på sig här i landet.
https://preview.redd.it/5qzsheetxc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=c8c19b415e311330ff2694296af41571523efa98
Vi vill i denna affisch poängtera hur det är vi Socialdemokrater som faktiskt levererar statsfinanser som går ihop. Vi har gång på gång levererat överskott i Sveriges statsfinanser och vi kommer fortsätta med det. Vi kommer alltid se till att budgetar, dom ska gå ihop.
https://preview.redd.it/yd9txdpt0d451.jpg?width=413&format=pjpg&auto=webp&s=7a4976e439992758b5112c462adbf708d7c92a88
I denna affisch vill vi poängtera vikten av vår vårdpersonal. Dessa människor är hjältar, som räddar liv varje dag, och bör hyllas på liknande sätt. Vilket är varför Socialdemokraterna bedrivar verkstad. Vi har redan tagit steg för en arbetstidsförkortning inom vården, men vi vill gå längre. För personalen ska beröm och medalj, men också belönas på riktigt för deras stress och hårda slit.
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.04.01 23:48 mincoder Läget inför juni-valet

Läget inför juni-valet
Opinionsläget
Om ungefär 2 månader är det val igen och Sverige ska välja ny regering. Det finns två tydliga block, det folkliga- och samverkans-blocket. Med det finns också oberoende partier som APND och Konservativ Samling.
Vi har sett under en tid sedan Call me Phrogs tillträda som Moderatledare ökande polaisering. Detta kommer förmodligen göra valkampanjer svårare och svårare att vinna då folk är mer ingrävda i sina politiska skytteläger med väldigt segregerade valfrågor. Vi har ändå dock frågat kommentator Albert W. Glim vilka frågor som kommer vara heta:
Skattefrågor har blivit heta på twitter under senaste tiden. Det nya högerblocket gillar att påpeka vad de ser som slöseri med skattepengar, och vänstern gillar att spendera pengar som kräver skatter. Personligt brinner jag även för landsbygdsfrågor, och jag tror att många som bor utanför städerna håller med mig. Jag har kritiserat partier för att ha ett storstadsperspektiv tidigare, och hittills har ingen tagit till sig det på ett tydligt sätt. Jag tror att det kan vara en stor anledning till APND:s framgångar i, till exempel. Folk har tröttnad på Stockholmsperspektivet inom nationell politik.
Det mest spännande i nuläget är däremot ett möjligt maktskifte. Vänstern har haft makten i två mandatperioder, och en riktig opposition har bildats i formen av "samverkanspartierna". Vi har därför frågar statsvate Gertrud Scrotum om sannolikheten för maktskifte:
Maktskifte är det svårt att sia om med så långt kvar till valet, men vi kan konstatera att Samverkanspartierna har en bra bit kvar till Rosenbad. För att ta makten kräver nog svenska folket att de enar sig i sitt oppositionsarbete och i sina politiska handlingsförslag. Att de kommer vara en otroligt viktig politisk spelare framöver råder det ingen tvekan om, men det är många väljare som ska övertygas för att de ska ersätta de folkliga.
Vi kan väl börja denna analys med att diskutera Samverkanspartierna. Samverkanspartierna kan bäst liknas med alliansen, 3 blåa partier och ett grönt. Samverkanspartierna har varit väldigt otydliga med var de faktiskt står. Däremot så är en sak tydlig, de vill inte att röd färg ska finnas någonstans i närheten av Rosenbad och det Svenska folkhemmet ska vara en produkt som kan säljas till något utrikesbolag. När frågad om samverkanspartiernas styrka så svarar Gertrud:
Samverkanspartierna har goda möjligheter att profilera sig i både debatter och konkreta förslag. Med en konkret handlingsplan på plats kommer deras största styrka vara deras ideologiska bredd.
När frågad om några splittringar kan märkas inom Samverkanspartierna så svarar Gertrud:
Än så länge har de haft svårt att ge regeringen svar på tal vad gäller sakpolitiken de vill föra, många väljare tolkar nog detta som att deras gemensamma linje inte är utarbetad än.
Och när frågad ifall ideologisk bredd kan vara en svaghet så svarar Gertrud:
Givetvis kan det vara så, men ur ett historiskt perspektiv kan vi se att partier med skilda ideologier på ett lyckat vis kan samarbeta om de kommer överens i sakfrågor.
När vi frågar Albert ifall det finns något som pekar på att samverkanspartierna specifikt har möjlighet att vinna valet så blir svaret:
Samverkanspartierna representerar den enade högerns comeback, något vi inte kunnat se sedan Alliansens död. En samlad höger gör skiljelinjerna tydliga, om folk vill se något annat än SAP och VPK vid makten är ett av Samverkanspartierna det tydliga valet. Vi har redan sett M och L tjäna stort i opinionen på sistone, om DG och KD skulle lyckas med samma sak kan de bli ostoppbara.
Vi frågade dessutom hur De Grönas framtid skulle kunna se ut:
De har gjort en spännande med riskfull satsning när de gick in i Samverkanspartierna. De gav upp en bekväm plats som stödparti till S-regeringen, men samtidigt har de blivit en central figur inom en potentiell regering. Om de lyckas få större stöd i opinionen och Samverkanspartierna lyckas ta makten kommer de kunna få stort inflytande i den regeringen, istället för att konkurrera med VPK om vem som kan vara bästa stödparti till S. Däremot har de förlorat sin position mellan vänstern och högern, något som kan bli dyrt om valresultatet blir väldigt jämnt.
Viliot, partiledare för DG
Vi satte oss ned med nuvarande oppositionsledare Viliot(DG) i en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Problematiskt idag, men är nöjda och kommer skriva mycket motioner. Vi hoppas sitta i regering nästa mandatperiod och är lite besvikna på S och att vi inte fick sitta i regering.
"Hur ser ni på valet?"
Valet som varit som roligt. Valet som kommer blir intressant och jag hoppas vi gör bra ifrån oss, dock har vi inte ökat medlems antalet vilket är tragiskt.
"Vilka skiljelinjer finns inom samverkanspartierna och vad enar er?"
Frihet binder oss samman, olika syn på frihet skiljer oss åt. Den mesta ekonomiska politiken är någorlunda lika, men en av de stora skiljelinjerna är såklart utrikespolitiken.
"Ser du dig själv som oppositionsledare, och kommer du ämna att ta över statsministerrollen?"
Samverkan kommer inte ha någon enskild ledare förens nästa val. Jag ser mig själv som en av oppositionens ledare, och om valresultatet ger möjligheten kan jag gärna tänka mig att ta statsministerrollen. Vi ska dock inte glömma att vi inte kan stå ensamma och jag kan gärna tänka mig att stödja om jag inte stå längs fram.
Minial, partiledare för KD
Vi kontaktade också Minial och gjorde en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Det är kaos i twitter, i media, det var det i KD till KS bildades. KS har gått runt och skrikit lögner på twitter, till exempel "Det twittertrollet har mer stöd bland vanligt folk än vad ditt kommunistparti någonsin kan dröma om att ha!". Det tog tyvärr längre tid än det borde ha gjort att utesluta dem men det gick som det gick och vi fick det gjort.
"Hur ser ni på valet?"
Innan grejen med KS var jag rätt säker på hur det skulle gå. Antagligen skulle vi få regeringen samverkanspartierna eller kanske en milaw III. Det är fortfarande ganska långt kvar till valet, mycket kan hända. Men nu när KS finns är läget mer ostabilt. Det finns poäng att plocka för alla sidor. Jag gillar inte att säga det här, men jag vet inte riktigt hur det kommer gå.
Vi kontaktade också Call me Phrog för en intervju, däremot så blev det tydligt att en intervju inte passade i hans schema. Något som vi borde ha anat när vi tog en titt på hans twitterflöde. Samverkanspartierna har varit på uppgång och vi får se ifall detta manifesteras i nästa moop som släpps imorgon.
Då kan vi vända fokus till det folkliga blocket. Det folkliga blocket är en återgång till den klassiska Svenska maktkonstellationen som härjade under 1900-talet, med SAP och VPK i spetsen. Folkliga blocket representerar en tydlig socialistisk vänster som kommer bygga upp det Svenska folkhemmet.
Vi frågade även här Gertrud Scrotum om vad blockets styrka kunde vara:
De folkliga sitter i nuläget säkert på makten och har av allt att döma ett välfungerande samarbete. Kan de fortsätta så kommer samarbetet i sig vara en enorm styrka framöver.
Vi frågade även ifall de folkliga kan ses som för lika varandra:
Nja, när det kommer till kritan finns det en viss bredd inom de folkliga, men också inom Socialdemokraterna som parti. Detta illustreras inte minst genom SAP:s senaste partikongress. Den stora konsekvensen av de folkligas samarbete är snarare att VPK går från att vara ett oppositionsparti till att ge stöd åt regeringen. Detta lämnar i teorin vänsterflanken öppen, ett läge APND kan gynnas av om de profilerar sig som ett parti i vänsteropposition.
Vi frågade även Albert om vad han ansåg pekade mot att de folkliga skulle kunna vinna valet:
S med stöd av VPK utgör en stor majoritet av opinionen, dessutom är de sittande regering. De som är nöjda med dagens utveckling kommer fortsätta rösta på det folkliga blocket. De har etablerat sig som ett välfärdssamarbete, och är en naturlig röst för alla med hjärtat till vänster.
TheOddLeftist, partiledare för VPK
För att få reda på mer om VPK så satte vi oss ner med deras ledare theOddLeftist:
"Ni representerar den politiska ytterkanten, kan det vara svårt att få folk på er sida?"
Vi tror inte att det är svårt att få folk till vår sida. När man tappar tilltron till kapitalismen och marknadsekonomin står vi där som ett tryggt alternativ. Vi är redo när du är redo.
"Varför ska man rösta på VPK specifikt?"
En röst på VPK är en röst för riktig vänsterpolitik. Vi kommer aldrig vika ner oss för borgare eller fascister.
"Hur ser ni på samverkanspartierna?"
Jag tycker att det är tråkigt att högern har kommit tillbaka och nu hotar vårt land. Ett maktskifte skulle vara katastrofalt för det vanliga folket, och skulle endast gynna en rik elit. Sen är Samverkanspartierna en ohelig allians, som kommer sluta i besvikna väljare på mer än ett håll.
"Vad är er syn på APND?"
APND kan vara en samarbetspartner till vänster. Vi har under mandatperioden drivit ett samarbete med APND, men vi avbröt det för att bilda det Folkliga Blocket. Vi har liknande åsikter i vissa frågor, och olika i andra. Vi vill t.ex inte ha ett självständigt Småland och vi vill inte föra en väpnad kamp.
"Vilka är de skiljelinjer ni har från Socialdemokraterna, och vad är roten till det folkliga samarbetet?"
Vi är i grunden kommunistiska, och är rent ideologiskt olika. Sen driver vi i VPK också en radikalare vänsterpolitik. Det Folkliga Samarbetet grundar sig i att vi vill ha ett jämlikt Sverige och SAP är där vår bästa samarbetspartner.
"Är inte kommunism utdaterat, har det inte bara visat sig vara ett misslyckat system?"
Kommunism är inte utdaterat, ja, en del försök har misslyckats, men då var vissa faktorer inte gynnsamma. Till skillnad från kapitalister tittar vi på våra misstag som vi gjort, och strävar efter att inte upprepa dem. Ett kommunistisk samhälle är den bästa vägen framåt.
Vice statsminister Alajv(SAP)
Vi satte oss också ned med vice-statsministern Alajv3:
"Hur ser du på nuvarande regeringssamarbetet?"
Jag tycker att det nuvarande samarbetet fungerar väldigt bra. Det är givetvis tråkigt att De Gröna har valt att bli borgare istället för att samarbeta med oss men jag tror samtidigt att samarbetet med VPK är positivt för att föra regeringens politik i rätt riktning. Det är nog ingen nyhet för de som följer politiken att jag är ganska öppen med att jag tillhör vänsterfalangen inom partiet och att jag inte har något emot att driva väldigt radikal politik. Men med det sagt, ministrarna i regeringen är väldigt kompetenta och det har varit en ära att få jobba och lära känna dem under regeringstiden som jag hoppas får pågå längre.
"Har denna mandatperiod mött dina förväntningar?"
Denna mandatperiod har definitivt mött mina förväntningar och som någon som gärna är nostalgisk över en svunnen tid med legendarer som Per-Albin, Tage Erlander m.fl när socialdemokratin var stor känner jag mig väldigt lycklig över att leva i denna samtid. Partiet och samarbetspartierna under mandatperiodens gång har drivit igenom mycket bra politik och jag tror att vi är på god väg att bygga upp den välfärdsstaten som raserades under både borgerligt och socialdemokratiskt vanstyre. Det är tur att partiet äntligen har hittat ur sin ökenvandring av icke-socialdemokratisk politik och till slut är på rätt väg igen.
"Vad tror du kommer vara viktiga frågor inför valet?"
Mest troligen frågor om skatt och fördelningspolitik. Möjligtvis välfärden och dess finansiering med. På grund av att Sverigedemokraterna genomgick en kollaps och försvann från det politiska spektrat har landskapet för svensk politik förändrats mycket till att vara mer 1900-tals likt. Det gäller även röstetalen med en röd majoritet. På grund av att det finns en sådan tydlig skillnad mellan högerblocket och vänsterblocket rent ideologiskt numera, en skillnad jag tror att vi inte har sett på länge, så blir det ju en skiljefråga. Min personliga take är att detta beror på att socialdemokraterna har tagit ett tydligt steg åt vänster jämfört med början på 10-talet och återigen lyckats blossa upp en debatt och en tydlig skiljelinje kring skattefrågor. Återinförandet av kapitalbeskattningar och stora reformer som presenteras visar på en tydlig vilja att göra landet starkt igen. Nu blev det ett väldigt långt svar men jag skulle säga att skattefrågor som sagt var kommer vara en stridsfråga där borgerligheten med sin liberala inställning kommer att gå till val på att stoppa Folkliga blockets försök till ökad ekonomisk jämlikhet.
Vad är din syn på KS?
Verklighetsfrånvända människor som hör hemma för 200 år sedan. De har ingen plats i det moderna Sverige med en så auktoritär och bakåtsträvande politik.
"Varför ska man rösta på Socialdemokraterna?"
Sveriges statsminister efter Olof Palmes död, Ingvar Carlsson sade en gång "Socialdemokraterna regerar och borgerligheten opponerar, då går det bra för Sverige" och med tanke på vad vi har sett under den senaste mandatperioden tänker jag låta citatet tala för sig själv.
Partiledare och statsminister Milaw(SAP)
Sist men inte minst så talade vi med statsminister och partiledare Milaw:
"Vad tycker du om mandatperioden som varit hitills?"
Jag tycker att denna mandatperiod har varit väldigt lyckad. Vi har lyckats få igenom väldigt många viktiga reformer. Till exempel så har vi fått igenom 15 nya miljarder till regionerna, med ungefär 50 miljarder till i satsningar på kommuner och i vården på gång. Vi har också lagt fram och fått stöd för den stora skolreformen, som rättar många av de misstag som gjordes under 90-talets nedskärningar. Nedskärningar genomförda både av borgerliga men också Socialdemokratiska regeringar. Men mycket är på gång, ordentlig och genomgripande vårdreform har ännu inte gjorts, och ett förstatligande av apoteken ännu inte genomfört. Men Sverige är på rätt väg!
"Hur ser du på valet?"
Jag tror Socialdemokraterna kommer öka i valet, och ifall VPK håller stadigt i opinionen eller ökar så kommer Sverige ännu kunna få en vänsterregering som kommer leverera välfärdsreform efter välfärdsreform. Men då behöver folket mobiliseras, för Sverige möter stora utmaningar. Vi har en ökande ojämlikhet i landet, högermakterna kraftsamlar sig och en ekonomisk kris stundar. Det enda sättet som vi på allvar kommer kunna möta dessa utmaningar är genom att göra det tillsammans, genom att göra det solidariskt. Det kommer kräva en stark vänster.
"Vilka saker kommer vara viktiga valfrågor i valet?"
Jag vet inte i nuläget. Regeringen arbetar stenhårt för att få ut reform efter reform, men saker kommer ta tid och mycket är på gång just nu. Så det enklaste sättet att svara på den frågan är att säga, det beror på. Det beror på vad vi hinner göra. För man kan inte göra allt på två mandatperioder.
Men, två partier återstår som inte ingår i något block, APND och KS. Först bör vi vända vår uppmärksamhet mot APND. APND är det Smålandsseperatistiska partiet med knapp hälften av småländarna på sin sida. Vi frågande Albert W. Glim hur han ser på APND:
APND ser ut att bli en dominerande kraft i sin valkrets, men någorlunda små nationellt. De kan komma att utgöra en vågmästare, men jag tror de flesta föreställer sig att de kommer vända sig till vänstern i en sådan situation.
Dackeankan, partiledare APND
En intressant analys från Albert, när vi frågade APNDs partiledare vilka krav de skulle ställa på en koaliton för att få deras stöd blev svaret i Dackeankans klassiska stil:
"Vi stödjer de som ger den bästa Smålandspolitiken, så klart."
Vi bör också nämna Konservativ Samling, för även ifall de är nystartade så har de några tusen väldigt högljudda fans på twitter. Vi tog kontakt med Gertrud Scrotum om hennes syn på KS:
"Kommer de kunna ta en stor roll i politiken?"
De kommer utan tvekan kunna fånga upp delar av de som tidigare varit anhängare till SD, men med tanke på vissa detaljer i deras partiprogram har jag svårt att se hur de skulle kunna få det stöd av andra partier som krävs för att knipa åt sig regeringsmakten. Stort inflytande är dock verkligen inte uteslutet.
"Är ett nytt konservativt block möjligt?"
Utifrån detta ser ett djupare samarbete med exempelvis KD och M svårt ut, särskilt nu när Samverkanspartierna nyligen sjösatts.
"Är det befogat att kalla KS diktatursträvande?"
Det beror väldigt mycket på vad man menar med demokrati och diktatur, det får vara upp till var och en att avgöra.
Värt är att nämna att KS har haft en relativt extrem politik. I sitt orginalförslag till partiprogram så inkluderades sektioner om omskolningsläger och sociala kreditsystem likt det i Kina. Däremot har partiet tonat ner en aning, nu vill de endast göra en av sina medlemmar till ny kung. Samt göra så att kungen får bestämma sammansättningen av högstadomstolen, sammansättningen av en ny övre kammare i riksdagen samt övergripande makt inom andra områden av statens verksamhet.
Partiledare för KS, Thargaret Matcher
När frågad om KS syn på framtiden säger KS ledaren Thargaret Matcher:
KS ser ljust på framtiden. Vi blev gladeligen mottagna av alla partier och hade snart frågor om vår politik upp till knäna! Till en början hade vi problem med extremistiska krafter inuti partiet men dessa är uteslutna och partiet har tagit ett steg framåt. Vi samtalar med alla och uppskattar de diskussioner och debatter som tagits vid. Framtiden ser blå ut!
Då var pjäserna på brädan? Vilka kommer få bilda regering? Vilka kommer att få gå i opposition? Det kommer väljarna få avgöra. Men det enda som är garanterat är att detta kommer bli ett intressant val.
Delar av intervjuerna med Gertrud Scrotum, Alajv3 och hela intervjun med Albert W. Glim genomfördes innan bildandet av KS.
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.04.09 14:55 jagrearutminatofflor [seriöst] Uppdatering om min systers förföljare.

Jag skriver detta från min mobil så jag har inte riktigt listat ut hur jag kopierar in min föregående post i texten men det är bara att se min historik så kan man följa därifrån.
I fredags ringde jag till 114 14 för att förklara situationen och be om råd på vad man kan göra.
Jag sade hur jag hade tänkt gå till väga och polisen tyckte att de var en bra lösning.
(I korta drag)
Jag frågade:
”Eftersom jag kan ana att denna unga man har någon form av bokstavskombination så tänkte jag att man ska hoppa över att tala med honom först, jag tänkte tala med föräldrarna och se vad de säger om situationen. ”
Polisen sade att det var en bra lösning och att om systern fortsätter känna obehag och rädsla så skulle hon anmäla det hela.
På eftermiddagen gick jag upp för att tala med föräldrarna och möjligtvis han själv om han befann sig i lägenheten. Jag startade en video och satte mobilen i bröstfickan på min skjorta. Mamman öppnade, mina fördomar kände att detta var en typisk rar och ömsint mor. Jag förklarade vem jag var och frågade om jag kunde komma in i hallen pga min dåliga hörsel inte fungerade så bra i kombination med trapphus. Jag steg på och sa ”jag hade velat ta upp ett ämne angående er son”. Hon kollade på mig som om denna meningen hade sagt förut och bad mig komma in i köket för att tala.
Jag talade om så noggrant som jag bara kunde om hur situationen låg till. Hon lät skärrad på rösten när hon sade att ”han trillade ner för tredje våningen när han var liten, han slog i huvudet, han är väldigt snäll men lite koko” hon frågade om min syster hade varit i kontakt med polisen, jag svarade inte än men om detta upprepas har jag sagt att hon ska ringa polisen omedelbart. Detta tog mamman väldigt seriöst. Hon sa att jag skulle komma tillbaks vid nio på kvällen för att prata både med henne och sonen samtidigt. Jag tackade för mig och gick hem.
Vid nio tiden knackade jag på dörren igen, videoinspelningen var startad på nytt och mamman öppnade. Hon sa att hade fastnat på tåget pga en olycka så han skulle kanske inte komma hem förens vid 11-tiden.
Hon bad mig komma in och förklara situationen för hennes väninna som var duktigare på svenska än vad hon själv var(östasiatiskt ursprung). Jag drog hela historien för mamman och väninnan, väninnan sade att jag skulle säga till min syster att om han kom närmre en gång till ska hon skrika STOPP, STANNA, JAG RINGER POLISEN!, eftersom sonen var väldigt rädd för polisen. Mamman sa att de båda skulle prata med honom när han kom hem och att jag vid snaraste tillfälle också skulle göra de, han hade tydligen nämt mig för henne innan.
Mamman sa: ” han har talat om dig, han gillar dig, han kommer lyssna på dig, tala med honom och klappa honom på armen när du talar med honom, tänk på att han är koko, han är ett barn i hjärnan.”
I runda slängar tackade jag för mig i den stunden och gick hem.
Dagen därpå när jag kom hem från arbetet så hör jag någon som ropar från balkongen, det är sonen, han frågar hur jag mår, jag sa ”bra tack, har du talat med din mor än?” Det hade han och han frågar om han kunde komma ner till mig så vi kunde prata. Jag ville inte ta detta samtal på gatan så jag frågar om vi inte kan gå upp till mig. Jag ville egentligen inte ta detta samtal alls pga mina öron inte var så bra, dom behövde egentligen vila.(jag har skadat mina öron i en olycka)
Väl hemma så förklarar jag allt som min syster har sagt till mig. Han nekade till allt. Jag visade en bild på min syster. Han sa att han aldrig hade sett henne förut. Jag fick snabbt tänka om, jag frågade om han hade åkt tåget hem i för några dagar sedan? (Han bor enbart här annars om helgerna) han svarade att de hade han gjort. Jag frågade om han var framme runt 19:20, och om han hade haft sin vinröda kappa på sig. Det hade han. Jag frågade om han hade talat med en eller flera tjejer på de tåget.
Där tvekade han lite, och sade : Ja där var en tjej som sa något i stil med ”vad fan vill du” till och jag svarade ”dra pt helvete”.
Jag frågade om de inte hände något annat under den situationen, han svarade nej.
Även om inte detta var den förklaring som min syster gav mig så räckte det, han visste troligtvis om hur och vad han hade gjort men ville inte säga det.
Jag förklarade att jag inte vill att min syster ska känna sig otrygg här i stan. Han sa ”det vill ju inte jag heller, här springer så mycket otäckt folk”
Jag sa ” jag har sagt till henne om att detta händer igen så ska hon ringa polisen”
Han svarar ” dom känner mig, dom kommer inte göra något” (han hade tydligen gått i samma klass som en gemensam vän till oss två som är polis i grannstaden)
Där förstod jag att han inte förstår allvaret i situationen, jag kände att mima öron inte orkade mer för dagen, så jag bad honom vänligt lämna min lägenhet.
Jag påpekade även att detta samtal inte var menat med några som helst påhopp och att jag enbart ville att min syster skulle känna sig trygg när hon går ut på stan.
Han frågade om vi inte alla tre kunde samlas och prata igenom detta ” vi kan ju bli vänner allihop.” Avslutade han med innan han tackade för sig.
När jag hade stängt dörren och tänkt igenom situationen så kände jag att jag måste tala med honom igen.
Jag berättade allt för min syster igår och hon sa att hon verkligen inte ville tala med honom mer. Jag sa att hon verkligen inte ska göra det då och att jag ska säga det till honom. Även om denna kille är social av sig och vill vara kompis med alla som han ser så måste han acceptera att folk inte vill tala med honom.
Så detta så långt jag har kommit i ärendet om min systers förföljare. Han är inte i stan vanligtvis om vardagarna så jag får se till helgen om jag få tag på honom då.
Jag ber om ursäkt för att denna text kan vara lite rörig och jag kan ha missat några detaljer.
Har ni några tips, råd eller frågor för vad som komma skall i situationen?
submitted by jagrearutminatofflor to sweden [link] [comments]


Gör egen tvål. Allt du behöver! Comfort - YouTube DET SPÖKAR HEMMA HOS MIG PLATIN CARLSON - YouTube Att göra en årsredovisning Attraktionslagen frågor och svar, effortlessliving juni 2020

  1. Gör egen tvål. Allt du behöver!
  2. Comfort - YouTube
  3. DET SPÖKAR HEMMA HOS MIG
  4. PLATIN CARLSON - YouTube
  5. Att göra en årsredovisning
  6. Attraktionslagen frågor och svar, effortlessliving juni 2020
  7. Sandra Lindahl - YouTube
  8. Actionbolaget - YouTube
  9. Misstag på min(a) uppkörning(ar) + tips I Storytime (Svenska)
  10. 2018 11 18 Att finna och att bli en bra partner (PPT ...

Hej! Här kommer en uppdaterad video om vart jag får tag i allt för att göra egen tvål och även en del tips och trix för att göra tvål och vad du ska tänka på. Var hittar jag tvålmassa ... Sofie Lagset guidar dig hur du som ställföreträdare fyller i årsräkningsblanketten och vad som är viktigt att tänka på. Vi svarar på frågor som har med attraktionslagen att göra. 1. Hur fungerar attraktionslagen om man säger att man inte tror på det eller när folk säger att do... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. 'Att finna och att bli en bra partner' Några frågor att fundera över: Varför välsignelse? Hur finner jag en bra partner? När är jag redo för en relation? När... Häng med på en storytime om mina uppkörningar och vad jag gjorde för fel - kanske hjälper det dig att veta vad man kollade på och om inte kanske du får dig e... Comfort är en av Sveriges ledande kedjor inom badrum och VVS med fler än 130 medlemsföretag över hela landet. Vi erbjuder allt från produkter och badrumsmöbl... Jag gör det även för att ha saker att göra hela tiden o för att jag ska tänka på annat istället för att inte ha något alls att göra o må dåligt. Är du Vegan eller Vegetarian? - Jag ... ACTIONBOLAGET is a swedish boardshop focusing on longboards, mountainboards and skateboards. We do cool things, travel around the country and meet a lot of c... Hej och välkomna, här kan ni förvänta er lite allt möjligt men främst smink, mode och norrländska. För att kolla på den här kanalen kan det vara bra om man f...